VÄSTBANKEN OCH GAZA VÅREN 2020

Vi lyssnar på berättelser i Palestina. Historier finns överallt och är bara att fånga. En anekdot från någon blandas med ett minne från en annan. Och så lägger vi på det vi kommer på från citronen i trädgården (den skruttiga har mest att säga) plus fågeln och böneutropet. Sen blir allt till bilederboksberättelse bara för att det är det vi håller på med. Fast det med fågeln får bli nästa bok. Allt måste inte få plats på direkten.

Också en penna har något att säga. Vi blundar och tar reda på vilket humör just denna är på idag. Då är det viktigt att inte tjuvkika, för några pennor är både blyga och ibland tror de heller inte att vi lyssnar.

Det går också att fråga vilket humör kroppen är på. Hur det känns just under bröstkorgen, eller om det är någon annanstans inuti det finns en röst. Har den i så fall en färg? Eller går det att röra handen och pennan på det sättet det känns i kroppen på pricken där?

Åh? Så? Ja!

Foto: Tamer Institute for Community Education (Haneen).

Bild ur Shaun Tans Chikada.